Att hänge sig åt konsten en stund
Ibland infinner sig ett kryphål i tiden där man kan hänge sig åt saker som man annars inte hinner med. Har man tur får man oxå tavlor sålda i den reella tiden. Detta hände under påsk. Mina färdiga tavlor hängde i verkligheten medan jag tog mina färger, duk och penslar för att besöka den kreativa dimensionen.
Min självsfrände med tillhörande uv och kentaur och jag bosatte oss i äkta slusk & smutts - stil i uterummet med whiskey, the, godis och djupa diskussioner om håriga ben. Ibland tittade vi ut genom fönstret för att betrtakta den grå verkligheten för att sedan försunka i färger och penseldrag. Ibland suckade vi och gick ut för att träna hästarna, med tiden lär man sig hitta genvägen mellan träna - häst dimensionen och den kreativa dimensionen utan att behöva besöka verkligheten däremellan.
Tyvärr kom tiden ifatt oss och med hjälp av den röda faran tog vi oss till köksbordet vid älven. Sen försvann tiden igen och när min kära sambo knackade på och ursäktade sig att han var försenad med att han kört på en fasan kunde vi inte annat än att fråga om han tog den med sig. (bra stek)
I ärlighetens namn så hann vi faktiskt med lite hästträning oxå. Vi var även ute på månskensäventyr för att leta efter en Scooby som hittat ett kryphål och ibland följde vi äventyret i stjärnorna och drack the. Hela tiden fanns kreativiteten på köksbordet. Vi åt frukost och målade, vi åt middag och målade. Närhelst en känsla infann sig kunde man dra ett drag med penslen och dricka the.
Under helgen efter hittade jag ett maskhål igen och kunde denna gång försjunka i akvarellfärgernas fantastiska värld. De välkomnade mig in och bjöd mig på the och scones. Verona, Venedig Sienne flöt förbi mina ögon. Nyanser av svart som skimrade i allt annat än svart lekte med mina sinnen. Krig, giftemål och envis vänskap. Intriger, dans och överraskande bekantskaper.
De som drömmer endast om natten missar mycket som dagdrömmarna finner.
I
I verkligheten fick jag en tavla såld.
Min självsfrände med tillhörande uv och kentaur och jag bosatte oss i äkta slusk & smutts - stil i uterummet med whiskey, the, godis och djupa diskussioner om håriga ben. Ibland tittade vi ut genom fönstret för att betrtakta den grå verkligheten för att sedan försunka i färger och penseldrag. Ibland suckade vi och gick ut för att träna hästarna, med tiden lär man sig hitta genvägen mellan träna - häst dimensionen och den kreativa dimensionen utan att behöva besöka verkligheten däremellan.
Tyvärr kom tiden ifatt oss och med hjälp av den röda faran tog vi oss till köksbordet vid älven. Sen försvann tiden igen och när min kära sambo knackade på och ursäktade sig att han var försenad med att han kört på en fasan kunde vi inte annat än att fråga om han tog den med sig. (bra stek)
I ärlighetens namn så hann vi faktiskt med lite hästträning oxå. Vi var även ute på månskensäventyr för att leta efter en Scooby som hittat ett kryphål och ibland följde vi äventyret i stjärnorna och drack the. Hela tiden fanns kreativiteten på köksbordet. Vi åt frukost och målade, vi åt middag och målade. Närhelst en känsla infann sig kunde man dra ett drag med penslen och dricka the.
Under helgen efter hittade jag ett maskhål igen och kunde denna gång försjunka i akvarellfärgernas fantastiska värld. De välkomnade mig in och bjöd mig på the och scones. Verona, Venedig Sienne flöt förbi mina ögon. Nyanser av svart som skimrade i allt annat än svart lekte med mina sinnen. Krig, giftemål och envis vänskap. Intriger, dans och överraskande bekantskaper.
De som drömmer endast om natten missar mycket som dagdrömmarna finner.
I
I verkligheten fick jag en tavla såld.
Karusellen
Ibland känns det som att man står mitt i en karusell som snurrar omkring dig och du vet inte riktigt hur du ska få stopp på den. Kanske är det bäst att bara åka med och hoppas att man inte blir åksjuk.
Jag har skapat bra rutiner kring in- och utsläpp. Tompelomp går först och sen Ylsepylse. Funkar fantastiskt bra. Nackdelen med rutiner är att avvikelser från rutinerna kan bli hyfsat kaosartade. En sådan avvikelse dök upp häromkvällen. Jag har noterat kaostendenserna förut men man måste ju jobba på sådant och räds därför inte avvikelserna. Dessutom säger de ju att en stor hjärna övervakar kaos… Det var ganska sent, senare än vad hästarna är vana. Tompelomp ville inte in egentligen så han stod och småsurade i ett hörn av hagen. Ylse däremot ville gärna in så jag bestämde mig för att ta henne först. Bra träning o bryta rutinerna lite. När Tompelomp insåg att hon skulle komma in före honom så fick han frustrationsspel a la large och jagade upp sig som bar varmblod kan göra.. Vilket i sin tur jagade upp Ylse till att förvandlas till en frieserbulldozer. Det gick helt ok ändå upp till stallet och in i boxen, sen tog karusellen fart. Tompelomp sprang i hagen så leran yrde. Ylse kom på, väl inne i boxen, att det inte alls gick för sig att vara först inne i stallet och ville ut igen. Däremellan stod jag och höll min plats för glatta livet och försökte stänga boxdörren så hon inte skulle komma ut. Det gick inte så jag ledde ut henne igen och gjorde ett nytt försök, in i boxen igen och en adrenalinkamp om boxdörren. Denna gång vann jag med nöd och näppe. och kunde stänga om bulldozern/fraggeln. Jag pustade ut och gick mot nästa åkattraktion. Tompelomp började med att kasta sig ur hagen med ben åt alla håll. För att i nästa stund i princip springa över mig. Jag skällde lite på honom och han höll avstånd även om han var superfrustrerad och bara studsade runt omkring mig. Sista biten in mot boxen tog han sats likt en greyhound och tokgalopperade in i boxen och kanade i princip in i väggen innan han tvärvände och kastade sig över maten. Med båda hästarna inne stängde tivolit och jag kunde pusta ut. Det här behöver vi träna på, tänkte jag och skrattade lite för mig själv medan jag betraktade mina svarta åkattraktioner. Kanske borde jag ta betalt?
Jag är knappast ensam om att ha en karusell hemma, inte är det speciellt konstig heller. Det är en del av arbetet med djur. Det gäller bara att lösa åkband och se till att ha åksjuketabletterna redo ifall…
Jag har skapat bra rutiner kring in- och utsläpp. Tompelomp går först och sen Ylsepylse. Funkar fantastiskt bra. Nackdelen med rutiner är att avvikelser från rutinerna kan bli hyfsat kaosartade. En sådan avvikelse dök upp häromkvällen. Jag har noterat kaostendenserna förut men man måste ju jobba på sådant och räds därför inte avvikelserna. Dessutom säger de ju att en stor hjärna övervakar kaos… Det var ganska sent, senare än vad hästarna är vana. Tompelomp ville inte in egentligen så han stod och småsurade i ett hörn av hagen. Ylse däremot ville gärna in så jag bestämde mig för att ta henne först. Bra träning o bryta rutinerna lite. När Tompelomp insåg att hon skulle komma in före honom så fick han frustrationsspel a la large och jagade upp sig som bar varmblod kan göra.. Vilket i sin tur jagade upp Ylse till att förvandlas till en frieserbulldozer. Det gick helt ok ändå upp till stallet och in i boxen, sen tog karusellen fart. Tompelomp sprang i hagen så leran yrde. Ylse kom på, väl inne i boxen, att det inte alls gick för sig att vara först inne i stallet och ville ut igen. Däremellan stod jag och höll min plats för glatta livet och försökte stänga boxdörren så hon inte skulle komma ut. Det gick inte så jag ledde ut henne igen och gjorde ett nytt försök, in i boxen igen och en adrenalinkamp om boxdörren. Denna gång vann jag med nöd och näppe. och kunde stänga om bulldozern/fraggeln. Jag pustade ut och gick mot nästa åkattraktion. Tompelomp började med att kasta sig ur hagen med ben åt alla håll. För att i nästa stund i princip springa över mig. Jag skällde lite på honom och han höll avstånd även om han var superfrustrerad och bara studsade runt omkring mig. Sista biten in mot boxen tog han sats likt en greyhound och tokgalopperade in i boxen och kanade i princip in i väggen innan han tvärvände och kastade sig över maten. Med båda hästarna inne stängde tivolit och jag kunde pusta ut. Det här behöver vi träna på, tänkte jag och skrattade lite för mig själv medan jag betraktade mina svarta åkattraktioner. Kanske borde jag ta betalt?
Jag är knappast ensam om att ha en karusell hemma, inte är det speciellt konstig heller. Det är en del av arbetet med djur. Det gäller bara att lösa åkband och se till att ha åksjuketabletterna redo ifall…
lite hästträning
Tompelomp
NU har jag äntligen kommit igång igen. Tompelomp verkade inte tycka att där fjosket med igångsättning behövdes. När han värmt upp efter några kilomter går det nästan inte att få stopp på honom. Jag är ju en duktig ryttare så jag förösker verkligen hålla nere tempot lite. Jag är ju livrädd för att han ska dra på sig nån skada igen. hehe. Ja, han känns väldigt fräsch iallafall. Jag har börjat jobba lite mer seriöst med piaffträningen. Vill ju så gärna. Just nu tränar jag genom lite olika kanaler. Dels jobbar jag på att korta traven utan att tappa tempot. Sen tränar jag även att rygga och trava - rygga - trava. Och dessutom så jobbar jag lite grand med halva steg, dvs korts skritten och sedan försöka få fram traven där. Det känns ganska bra ändå. Han har det ju i sig, det känns mer som att han behöver förstå att han kan det, som allt med Tompelomp. Jag har börjat greja lite med skolorna igen oxå. Så småningom ska jg börja med den samlade galoppen igen. Han travar väldigt fint nu, sänkre huvudet och halsen och får en fin action i rygg och ben. Han känns inte som 21 år iaf. Den spanska skritten börjar komma sig framåt oxå. Jag akn nog börja från rygen nu.
Ylsepylse
Ylsepylse börjar arta sig nu. Med hjälp av Moa är hon uppstartad med långa tyglar, vilket gick fantastiskt bra! Hon har haft sadel på sig för första gången, inga som helst problem. Hon blinkade inte ens. Jag ahr jobbat en hel del med att flytta rumpan och bogarna på henne. Det funkar alldeles fantastiskt bra nu. Som en fortsättning på det så har jag börjat lära henne att bli longerad. Första försöket blev riktigt lyckat. Hon flyttade ut på voltspåret och höll sig där. Hon är även mer hanterbar i boxen nu, iallafall av mig. I hagen är hon inte heller hotfull utan väldigt kelig och go. Jag borde ha lyft mer på hennes ben men det får bli kommande veckors projekt. Jag lyfte dom förra veckan och det gick bra om än lite skakigt. Hon är inte van att ingen står framför henne när det ska göras. Men det lär hon sig snart tror jag. Jag ahr varit ute och gått med henne några gånger oxå, det funkar superbra. HOn får sina unghästutbrott ibland men sköter sig överlag väldigt bra. Hon visar redan nu anlag för passagen.
NU har jag äntligen kommit igång igen. Tompelomp verkade inte tycka att där fjosket med igångsättning behövdes. När han värmt upp efter några kilomter går det nästan inte att få stopp på honom. Jag är ju en duktig ryttare så jag förösker verkligen hålla nere tempot lite. Jag är ju livrädd för att han ska dra på sig nån skada igen. hehe. Ja, han känns väldigt fräsch iallafall. Jag har börjat jobba lite mer seriöst med piaffträningen. Vill ju så gärna. Just nu tränar jag genom lite olika kanaler. Dels jobbar jag på att korta traven utan att tappa tempot. Sen tränar jag även att rygga och trava - rygga - trava. Och dessutom så jobbar jag lite grand med halva steg, dvs korts skritten och sedan försöka få fram traven där. Det känns ganska bra ändå. Han har det ju i sig, det känns mer som att han behöver förstå att han kan det, som allt med Tompelomp. Jag har börjat greja lite med skolorna igen oxå. Så småningom ska jg börja med den samlade galoppen igen. Han travar väldigt fint nu, sänkre huvudet och halsen och får en fin action i rygg och ben. Han känns inte som 21 år iaf. Den spanska skritten börjar komma sig framåt oxå. Jag akn nog börja från rygen nu.
Ylsepylse
Ylsepylse börjar arta sig nu. Med hjälp av Moa är hon uppstartad med långa tyglar, vilket gick fantastiskt bra! Hon har haft sadel på sig för första gången, inga som helst problem. Hon blinkade inte ens. Jag ahr jobbat en hel del med att flytta rumpan och bogarna på henne. Det funkar alldeles fantastiskt bra nu. Som en fortsättning på det så har jag börjat lära henne att bli longerad. Första försöket blev riktigt lyckat. Hon flyttade ut på voltspåret och höll sig där. Hon är även mer hanterbar i boxen nu, iallafall av mig. I hagen är hon inte heller hotfull utan väldigt kelig och go. Jag borde ha lyft mer på hennes ben men det får bli kommande veckors projekt. Jag lyfte dom förra veckan och det gick bra om än lite skakigt. Hon är inte van att ingen står framför henne när det ska göras. Men det lär hon sig snart tror jag. Jag ahr varit ute och gått med henne några gånger oxå, det funkar superbra. HOn får sina unghästutbrott ibland men sköter sig överlag väldigt bra. Hon visar redan nu anlag för passagen.
