ce la vie

  jag har haft en kraftigt stukad fot de senaste veckorna. Gått på kryckor och ätit smärtstillande som något sorts mellanmål. Nu börjar jag kunna stödja på foten ochs vullnanden har börjat gå ner. Pga av detta har jag inte gjort så mye med min frieserfraggel o Tompelomp. Ylse har växt lite till. Långa tyglar går väldigt bra med båda hästarna, vi har börjat trava. Lyfta ben går oxå framåt på fraggeln. Tompelomp har fått en ny lätt senskada på vänster fram så för hans del blir det lite försiktigt framöver. Antagligen har han halkat för jag ahr ju itne gjort något med honom alls :) Hans rygg är bra dock och så fort benet blir bra fortsätter vi med de långa tyglarna som han älskar.

Dock för två veckor sedan såg jag att det hänt något lustigt med Ylsepylses ena framtand. Fraggeln ville ju inte riktigt visa tänderna men vi kom fram till att avvakta lite för det kan ju vara tandfällning och det kan ju bli lite gojsigt och tandköttet var fint. Men jag har haft en gnagande magkänsla så den här veckan ringde jag vet. som trodde på tandfällning. Men jag ville att hon skulle komma ut o titta vilket hon gärna gjorde. Visst hade fraggeln vurpat o slagit sönder en tand! Som ett smärre pussel, minst fem bitar tand. Så idag har min bebis fått lugnande och lokalbedövning och en tandbit utdragen. Sen märks det om resten kommer ut som det ska vid tandfällning eller om vi måste hjälpa henne med det. Vi såg även att hon har vargtänder så de tar vi nog till sommaren när det börjar bli aktuellt med bett.  Hon var jätteduktig på alla sätt och vis. Matte stolt!

Här kommer lite bilder på Ylses ståtliga pappa Felle 422. Man akn ju se vart hon ärvt sin periskophals :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0