vanimelde

Det där som man inte är beredd på och inte tror ska hända. I måndags kväll var Tompelomp hängig och febrig. Jag lät det bero till tisdag morgon då jag trodde att han blivit förskyld. På tisdag tog jag ut honom och såg att han knappt kunde gå och ringde då veterinären. Hon kom ut på en gång och konstaterade FÅNG! Väldigt otippat på en häst som inte haft det någongång under sitt 23-åriga liv, desutom i mars av alla årstider. Men likaväl så har han nu akut fång och ordinerad boxvila i två veckor med smärtstillande.

De första tankarna går i vad kan ha utlöst anfallet? Han har inte ätit kraftfoder, mer än nån dl varannan dag. I övrigt mineraler och hö. Är det höet som orsakat det? Sent taget och nästan inget protein borde det inte påverka en häst så mycket, visst är det flera olika partier av hö, vi tar ju hö på olika vallar, men det har vi gjort i alla år. Är det hans mage och tarmar som börjat lägga av? Har han ätit nått konstigt i hagen? Han har ätit en del skit förstås. Jag får nog aldrig veta.

Jag har inga höga förhoppningar att han ska överleva det här och vi får se efter de här två veckorna. Han har haft ett bra och långt liv och jag vill inte låta honom lida någon längre stund såhär sent i livet. jag kommer inte åka med honom till ATG och röntga om det behövs, jag kommer inte hålla honom vid liv till varje pris. Kan han inte få gå på bete såär det inte värt det, han som gått på bete hela sitt liv.Han förtjänar bättre efter allt han gjort för mig. Det är kanske helt enketl dags nu. Djuren har en fördel gentemot oss då de faktiskt kan få aktiv dödshjälp av oss om de lider. Själen blöder och sörjer men är det inte mitt största ansvar som djurägare att se till djurets bästa och inte mitt. Min saknad är inte viktigare än hans välmående.