otålig

duns sa det, lite dovt med en spirrande känsla. Sen fladdrade mörkret till och en fraggel uppenbarade sig. Här är jag! sa hon som om hon var väntad. ja, sa jag dröjande och stängde dörren om gamlingen. När jag vände mig om stod hon kvar. ska vi gå in kanske? sa jag lite förvirrat. Låter bra sa fraggeln, har du några kakor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0