vanimelde

Jaha, då sitter man här då, tänker jag och sjunker ner i den jättebilliga syntetsadeln från Hööks.  Giraffen vinklar bak känselspröten så långt det går och sneglar lite frågande på Moa som stod bredvid . BRAAAAAAAA! Säger jag och fnittrar till när giraffen försöker klura ut vart man fick godis nu när matte sitter däruppe. Moa proppar i giraffen lite belöning som med nöd och näppe lyckas tillgodogöra sig det, tandlös som hon är.  Är det inte mer alltså, att sitta på en giraff? Inga fanfarer  och  confetti, inga skönsjungande änglakörer, bara två karlar som står i en snödriva och fotar.  Jag glider av och vi upprepar proceduren, nope bara ett tyst gnirk i syntetsadeln och en massiv giraffhals med två nyfikna känselspröt. Ja karlarna står kvar dom med, lite mer oengagerade än förut men pliktskyldigt med kameran i högsta hugg.  Fåglarna kvittrar i alla fall, och solen skiner, det är alltid nått.  Jag blundar och njuter några sekunder, det är såhär det ska vara. Fullständigt odramatiskt och nästan tråkigt vardagligt. Jag låter lyckan sprida sig inombords över vilken fin giraff jag har och vilket bra kvitto på träningen jag fått och tillåter mig några glimtar av framtidsdrömmar. Vilken resa det kommer att bli! Jag rycks tillbaka till verkligenheten av en giraffen har tröttnat på uppgiften och vill göra nått annat och i bakgrunden hör jag hur karlarna har börjat diskutera snömolekyler.  Så vi bestämmer oss för att gå en kort sväng. SKRITTA. Säger jag uppmuntrande. Känselspröten snurrar till och lampan blinkar i cockpit men sen händer inget. Giraffen försöker desperat klura ut hur man rör på sig med hjälp av Moa. Det pirrar i hela den svarta kroppen, muskler försöker samarbeta och utföra uppgiften. Till sist rör det på sig, först bara frambenen, sen bara bakbenen och tillslut en vinglig kombination av de båda. BRAAAAA! Säger jag och sen upprepar vi tills vi kommit ut till vägen och tillbaka. Redan efter några meter vinklas spröten framåt och giraffen kliver på som om hon aldrig gjort något annat. Jaha hon har balans också tänker jag och när jag glider av på gårdsplanen sjunger änglakörer i mitt huvud, fanfaren trumpetar i mina öron och confettin sprutar ur min näsa.