vanimelde

Del 1 Träns

Ett träns, som ordet syftar på, håller ett tränsbett i hästens mun. Har man andra bett ska det kallas huvudlag eller betsel, men i praktiken så säger vi ju träns om det mesta.  Så här tar jag upp det som ett generellt ord, dvs ett huvudlag som håller ett bett eller kandar i munnen på hästen. Jag kommer inte gå in på olika träns såsom westernträns eftersom de följer samma grundprinciper. De flesta lär sig hur man ska anpassa ett träns på ridskolan. Jag anser att bettet rent generellt ska ligga an mot hästen mungipa men inte skapa några rynkor, vilket är vanligt att det gör. Hästar är ganska duktiga på att visa vart de vill ha bettet i munnen, det är viktigt att inte dra upp det för högt i mungipan för då skapas konstant tryck där och betthjälperna blir mindre exakta. Nackstycket ska ligga mitt på nacken och pannremmen ganska tätt under öronen. Käkremmen spänns så att man kan få in en knuten näve under den eller flata handen kan stickas mellan remmen och strupen. Detta utrymme behövs för att inte kväva hästen.  Nosgrimmor eller tränsgrimmor som det kallades förr ska passas in så nosremmen vilar på näsryggen och spänns inte hårdare än att 2 fingrar kan få plats mellan nosrem och näsgrygg. Detta är viktigt för att nosgrimman inte ska trycka på hästen kinder och skapa skador i munnen. Det är också viktigt att den inte sitter för långt ner så den skapar sår i mungipan på hästen.

 

Varför nosgrimman finns råder delade meningar om, de flesta använder dom för att förhindra att hästen gapar eller för att de inte vet bättre. Visst kan de i vissa fall finnas orsaker till att man måste förhindra att hästen gapar men väldigt ofta tyder ju gapandet på något och det vore bättre om man tog reda på orsaken och åtgärdade det istället för att behandla symtomet. Nosgrimman enligt mig kan endast ha en dekorerande betydelse, det kan vara riktigt fint med en snygg nosgrimma. Westernträns har inga nosgrimmor och vad jag vet är det inte tillåtet att använda en sådan på tävling.   Det viktigaste är att tänka efter varför man använder den utrustning man använder. Det finns olika nosgrimmor. Här kommer några av de vanligaste.

 

 

Engelsk nosgrimma är den enklaste varianten. Spänns bakom bettet, under sidostyckena. Den kan till viss del hindra hästen från att gapa men är enligt mig mest av dekorativ betydelse. Den mildaste varianten av nosgrimma och ger mest rörlighet till hästens mun.

 

Remont-nosgrimman är en äldre variant av nosgrimma som försvann för fördel för aachennosgrimman. Kanske mycket för att den kan vara väldigt ful.  Dock har den mer fördelar än aachennosgrimman. En remontgrimma ligger inte i närheten av kindtänderna och den trycker således inte på tänderna och skapar skador. Det här är enligt mig den bästa nosgrimman om man nu vill ha det. Kan påverka hästens luftvägar om den spänns för hårt. Se till att ha minst sex centimeter ovanför näsborrarna och du ska kunna få in ett finger mellan grimman och hästens ansikte. Denna nosgrimma kallas även för Hannoveransk nosgrimma.

 

Aachen-nosgrimman har en extra rem som man spänner nedanför bettet. Tyvärr spänns den nedre remmen ofta alldeles för hårt och trycker då på hästens luftrör och irriterar mer än hjälper. Den hjälper även till att trycka in kinderna på hästen vilket då kan skapa skador i munnen på hästen. Jag kan personligen inte se någon anledning att sätta på den nedre remmen. Tyvärr sätter man ofta denna grimma på unghästar, kanske är man rädd för att hästen grejar för mycket med bettet? Och alltför ofta blir unghästen bara frustrerad över detta. Har du en häst som är irriterad, prova och lätta på nosgrimman och plocka bort den nedre remmen innan du byter betsel. Det här är en rem som väldigt ofta sitter på hästen just för att den följer med i köpet eller ännu värre för att hästen gapar. Det hästen gör har en orsak, hitta den istället för att köpa mer utrustning.

 

Pullarnosgrimman är en variant där nosgrimma som går i kors över hästens nosrygg. Har inte så mycket kunskap om denna nosgrimma mer än att den ofta spänns för hårt.  Men den är bättre då den vid rätt anpassning inte trycker på kindtänderna då den sitter högre upp och ska heller inte påverka hästens luftvägar. Många anser att den ska sitta lite hårdare än "vanliga" för att man lättare ska kunna kontrollera hästen om den pullar, därav namnet. Jag är tveksam till om en nosgrimma skulle kunna avhjälpa det problemet, det är en utbildningsfråga.  Kan ha viss dekorativ betydelse om den endast spänns löst. Den lilla lädercirkeln ska ligga mitt på nosbenet. Den övre remmen ska spännas precis nedanför ansiktsbenet. Precis som med de flesta andra nosgrimmor ska man kunna få in minst ett finger mellan remmarna och hästens käke.

 

 

Bygelnosgrimma är en remontnosgrimma med en metallbygel som går runt bettet med två remmar under käken som ska användas för att stabilisera käken i sidled för att förhindra att häten undkommer bettet. Har ingen erfarenhet alls av denna grimma men kan än en gång tänka att den endast korrigerar symptom och inte orsaken. Kan även tänka mig att många rider med den för att det ser snyggt ut. Vanligt på islandshästar.

Kinetonnosgrimman är en nosgrimma som kombineras med bettet och ger ett tryck över nosryggen i samband med tygeltag. Framtill påminner den om en remontnosgrimma men fästs vid metallöglor som knäpps runt/bakom bettet. Kineton-nosgrimman är vanligast inom fälttävlan och användes ursprungligen inom galoppsporten och är mycket effektiva för hästar som gärna drar iväg med sin ryttare. Kineton-nosgrimman kan också fungera under träning av oerfarna hästar och vänjer hästen vid bettet på ett mildare sätt då trycket inte ligger på bettet utan på nosryggen. Kan nog bli skarp vid felanvändning och kan väl tänka mig att en del hästar kan bli irriterade över denna nosgrimma men har ingen egen erfarenhet av den.

Australisk ganaschgrimma. Är även det en galoppnosgrimma som går i mitten av ansiktet och delar sig och fästes i vardera bettringarna. Nosgrimman håller bettet i munnen för att hindra hästen att lägga tungan över bettet, den ger även ett visst tryck över nosryggen.  Den kallas även cheeker. Även här har jag ingen egen erfarenhet av nosgrimman, den är inte speciellt vanlig.

 

Det finns naturligtvis flera olika som jag inte tagit upp här, både tillåtna och otillåtna.  Min åsikt är att det bästa vore att inte ha någon nosgrimma alls eller en engelsk för syns skull.  Mycket av de orsaker man har använder en nosgrimma till är möjligt att få bort med utbildning och kunskap. Tyvärr genar vi alltför ofta i vår utbildning av hästen. Viss utrustning kan vara användbar men tänk alltid att målet är att klara sig utan. Kanske behöver man en nosgrimma en stund men fastna inte i att ha den jämt. Målet måste vara att ha så lite utrustning som möjligt.

Tänk på

·  Spänn inte nosgrimmorna för hårt. 1 – 2 fingrar mellan nosrem och nosrygg är lagom. Drar vi åt dem så riskerar vi att hästens kindtänder trycks på och skador kan uppkomma i munnen.

· Sätt inte nosgrimman för långt ner så den trycker på hästens luftvägar.

· Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Detta beroende på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Prova gärna utan också. ;)

· Till sist, behöver du en nosgrimma över huvudtaget eller sitter den där pga. av diffusa traditioner?

 

Kom häromdagen å tänka på en sak som vi hästmänniskor kanske ganska ofta tappar i vår iver att träna häst. Konsten att göra allt i rätt ordning och då menar jag inte först skritt sen trav osv. utan lite mer övergripande. Jag har inte mycket till övers för hundtränaren Cesar Milan men en sak säger han som är av största vikt. Först motion, sen träning. Innan vi kan träna våra djur måste vi tillgodose djurens grundläggande behov. Hästen behöver mat och motion innan den kan träna koncentrerat för oss. Det blir väldigt tydligt när vi har djur som är höga i sin energi och kräver rörelse ex unghästar men är lika viktigt för de med lägre energi. Ger vi dom inte denna rörelse så tenderar träningen att bli rörig och frustrerande för både djur och människa.  Och visst kan vi kombinera träningen med motion men det är viktigt att ha i åtanke att inte ha för höga krav om hästen behöver motioneras lite först, då finns det andra saker att träna på. Samma sak gäller mat, alltför många hästar har passerat min blick där problemet i träningen/hanteringen kunde lösas genom att ändra matrutinerna. Det kan handla om att ge oftare, mer, andra tider, annan mat osv. väldigt ofta handlar det om att ge hästen mer grovfoder och låta den äta i god tid innan träningen.

Jag gjorde misstaget att träna innan motion med min unghäst häromdagen och passet resulterande mest i massa dragande och massa frustration hos mig för att hon inte lyssnade. På slutet av passet fungerade allt bra och det berodde mycket på att hon fått utlopp för sin energi och nu var redo att jobba. Kan tillägga att matte var lite mer sliten  ;) Hade jag longerat henne en stund innan passet hade jag sluppit detta och haft en koncentererad häst från början.