vanimelde

Det kanske är på sin plats att presentera hjärtat i mitt hästeri. Det består av två svarta vidunder, så väldigt lika, så otroligt olika.

Tompelomp 



född:17 maj 1988.

Hans seriösa namn är Tom Casey. Redan där kan man ju konstatera att det är en travare man har kommit i kontakt med. Han föddes till ett hårt liv 1988. Efter en misslyckad karriär på travet dömdes han till att gå vidare. Som tur är såg dottern i familjen hur speciell hästen var och övertalade sin far om att sälja hästen istället för att slakta den. I en annan del av bygden satt min morfar och läste tidningen och såg en annons om en stor svart häst. Han fastnade direkt och när resten av familjen kom hem bar det av på hästkoll. Man kan väl inte annat säga att det var själakontakt direkt och vi visste alla att han hörde hemma på vår gård för evig tid.

Vad gäller utbildning så svävar vi runt lite. Vi hör hemma i skogen. Men naturligtvis har vi kämpat på med dressyren. En stor hjälp där har varit Perry Wood. Han är utbildad efter klassisk ridkonst och operant inlärning.  Att ange vilken utbildningsgrad vi ligger på är nästan omöjligt. Han kan röra sig i alla tre gångarterna + tölt. Vi tränar samlad galopp, skolor och piaff.  Vi leker med tanken att kunna göra spansk skritt och apport. När andan faller på tränar vi långa tyglar. Han har även varit med på tornerspelsträning.

Tompelomp har varit min stora resa i livet.  Han har varit min följeslagare i 13 år. tvingat mig att utvecklas, tänka om, tänka vidare, argumentera, ifrågasätta.  Samtidigt har han gett mig ett samarbete som man sällan möter.Han är en häst som man antagligen möter en gång i sin livstid, om ens det. Jag har blivit välsignad att få lära känna honom. Ödmjuk är ordet. Jag älskar den hästen mer än rd kan förklara.


Ylsepylse



född: 6 maj 2007

Hennse fina namn är Ylse Jetske Z.  ja, hon är en frieser. Hon är importerad från Holland. Hon är min framtidsdröm. Jag skulle inte ha någon mer häst just nu men när jag råkade stappla över annonsen på hästnet sa det klick. Efter några samtal så var mitt öde beseglat och jag ägde en häst till.  Hon drogs med infektion i kroppen och någon sorts ohyra i pälsen, visade det sig senare så hon var mager som en sticka och jätteliten. Nu har hon växt till sig och börjar lika den frieserhäst hon är.

Hon utbildas enligt operant inlärning och senare kommer jag ta hjälp av klassisk ridkonst i ridningen. Än så länge har vi inte gjort så mycket. Hon behövde några månader på sig att landa. Under den tiden lockade jag fram hennes personlighet som låg och sov under all man. Nu tränar vi på parkering, att bli ledd korrekt, lyfta ben, bli tagen på. Vi hare även snosat på att ha bett i munnen och vojlock på ryggen. Att ha täcke på sig är inga problem. Under våren ska vi börja med långa tyglar.

Hon har en speciell personlighet som inte alltid är lätt att handskas med. klipsk och snabbtänkt men ändå långsam i kroppen. Reagerar kraftigt på andrs reaktioner. Blir du upprörd blir hon upprörd. Hon har redan visat prov på både piaff och passage i hagen. Även galoppen ser väldigt fin ut. Jag lääängtar så att säga.  Hon är mig redan väldigt kär och ajg kan inte se ett liv utan henne. Hon tog sin plats på gården och i mitt hjärta direkt.


För mer bilder och information om mina svarta odjur kan du besöka www.freewebs.com/vanimelde eller http://picasaweb.google.com/Nynaneve