Dagen då matte satte ner foten
DAGEN DÅ MATTE SATTE NER FOTEN
Under en längre tid har jag känt att jag till viss del tassar runt min fraggel, rädd för att hon ska misstycka, inte riktigt veta vad jag ska göra om hon får ett utbrott. Inte velat använda "hårdhandskarna" utan försökt hita andra vägar att gå för min filosofi är ändå så små hjälper som möjligt. Det har fungerat till stor del men inte riktigt helt. Vi har kommit otroligt långt redan. Vart går gränsen för daltande och att vara försiktig? Ska jag verkligen stå där o ta att hon gör fullskaliga attacker när hon inte får som hon vill? Jag respekterar henne men respekterar hon mig?
häromdagen på jobbet slog mig sanningen som ett knytnävslag i magen. Jag satt i klassrummet med en av de elever som jag stödjer. Hon är 6 år och jag har varit hos henne en halvtimme om dagen de senaste tre veckorna, nästan alltid bara med henne. Mest för att bygga en relation till henne. Jag har upmärksammat hennes ibland ägande beteende gentemot mig och andra men jobbat med det via andra medier. Idag skulle jag "vakta" hela klassen medan klassläraren satt i möte. Hlet plötsligt blev min elev väldigt arg och svartsjuk, varför ska jag inte sitta vid henne hela tiden? Då insåg jag att jag nu tillslut måste sätta ner foten och visa att jag inte alltid sitter bredvid henne utan ibland rör mig helt fritt och att jag faktiskt gör som jag vill. När jag gjorde det accepterade min elev det och gick och satte sig igen. Nästa dag var det inga problem.
Så tillbaka till fraggeln. Idag tog det stopp. Jag ahr bestämt mig, jag tänker inte tigande ta att hon domderar med mig. Min gräns är nådd. Idag rann bägaren över och jag tog min plats, jag TOG mark runtomkring mig och sa att du får inte vara här! Det började med att jag stod och borstade henne, jag råkade sträcka mig aningens för långt över ryggen på henne och en fullskalig attack gick igång. Jag hoppade undan och fortsatte borsta men hästen blev sig ine lik efter det. Så när jag hakade loss henne och skulle leda ner henne tills tallet började hon hota. Ja sa till henne ganska skarpt men inte helhjärtat och vi kom in i boxen. Efter det tränade jag min gamling, men hela turen gick ajg och funderade över unghästen. Ska det verkligen vara så här? Så när jag kom tillbaka och skulle leda ner henne till hagen, började hon direkt med att hota vid mig. Men nu tog det stopp. Jag viftade allt jag kunde med spöet och satte ner foten. Inte den här gången! Hon stannade på behörigt avstånd och stirrade uppmärksamt på mig. Vi gick ner till hagen. När jag bad henne stanna så fortsatte hon emot mig och trycket med en sur uppsyn varpå jag skickade bort henne med råge! Jag bad henne sedan lugnt sänka huvudet, vilket hon gjorde och jag kunde knäppa av grimskaftet och gå ut. strax efter gick ajg ut med höet i hagen, nu med en märkligt bister uppsyn och hela ajg var/ är uppfylld av min nya uppenbarelse. Slut med daltandet och smygandet! Hon kom upp direkt och spärrade vägen för mig med sur uppsyn men hon hade inte räknat med den nya matte. Ilsket viftade jag med spöet medan ajg stampade på i samma takt utan att stanna. Fraggeln flyttade sig förskräckt. Även vid höhögen försökte hon. Jag sa bestämt att det här är mitt hö och du kommer bannemig inte hit förrän jag säger så! Uppmärksamt stannade hon på behörigt avstånd och väntade. På vägen tillbaka genom hagen förskte hon igen styra mig men upprörd som jag var så stannade jag inte för nått, viftade och stampade på mot grinden! När jag kom till grinden gjorde hon en lov och stannade en bit ifrån mig. Jag bjöd in henne och gosade lite med henne innan jag gick ut. Jag mockade och innan jag gick in så gjorde jag en inkallning på henne och hon kom glatt OCH stannade på bra avstånd och väntade på lov.
Nu sitter jag här, glad och lycklig över att jag äntligen nått hit. Jag är uppfylld av ett djävlar anama på ett positivt sätt.Jag vet nu att jag inte kommer att dalta med henne, nu får det vara nog. Hon får inte bete sig hur som helst och hon ska respektera oss som sköter henne. Jag vet att ajg inte har varit elak mot henne, jag har gjort det som en bra uppfostrare gör. Tompelomp gjorde det för ett år sedan.
Under en längre tid har jag känt att jag till viss del tassar runt min fraggel, rädd för att hon ska misstycka, inte riktigt veta vad jag ska göra om hon får ett utbrott. Inte velat använda "hårdhandskarna" utan försökt hita andra vägar att gå för min filosofi är ändå så små hjälper som möjligt. Det har fungerat till stor del men inte riktigt helt. Vi har kommit otroligt långt redan. Vart går gränsen för daltande och att vara försiktig? Ska jag verkligen stå där o ta att hon gör fullskaliga attacker när hon inte får som hon vill? Jag respekterar henne men respekterar hon mig?
häromdagen på jobbet slog mig sanningen som ett knytnävslag i magen. Jag satt i klassrummet med en av de elever som jag stödjer. Hon är 6 år och jag har varit hos henne en halvtimme om dagen de senaste tre veckorna, nästan alltid bara med henne. Mest för att bygga en relation till henne. Jag har upmärksammat hennes ibland ägande beteende gentemot mig och andra men jobbat med det via andra medier. Idag skulle jag "vakta" hela klassen medan klassläraren satt i möte. Hlet plötsligt blev min elev väldigt arg och svartsjuk, varför ska jag inte sitta vid henne hela tiden? Då insåg jag att jag nu tillslut måste sätta ner foten och visa att jag inte alltid sitter bredvid henne utan ibland rör mig helt fritt och att jag faktiskt gör som jag vill. När jag gjorde det accepterade min elev det och gick och satte sig igen. Nästa dag var det inga problem.
Så tillbaka till fraggeln. Idag tog det stopp. Jag ahr bestämt mig, jag tänker inte tigande ta att hon domderar med mig. Min gräns är nådd. Idag rann bägaren över och jag tog min plats, jag TOG mark runtomkring mig och sa att du får inte vara här! Det började med att jag stod och borstade henne, jag råkade sträcka mig aningens för långt över ryggen på henne och en fullskalig attack gick igång. Jag hoppade undan och fortsatte borsta men hästen blev sig ine lik efter det. Så när jag hakade loss henne och skulle leda ner henne tills tallet började hon hota. Ja sa till henne ganska skarpt men inte helhjärtat och vi kom in i boxen. Efter det tränade jag min gamling, men hela turen gick ajg och funderade över unghästen. Ska det verkligen vara så här? Så när jag kom tillbaka och skulle leda ner henne till hagen, började hon direkt med att hota vid mig. Men nu tog det stopp. Jag viftade allt jag kunde med spöet och satte ner foten. Inte den här gången! Hon stannade på behörigt avstånd och stirrade uppmärksamt på mig. Vi gick ner till hagen. När jag bad henne stanna så fortsatte hon emot mig och trycket med en sur uppsyn varpå jag skickade bort henne med råge! Jag bad henne sedan lugnt sänka huvudet, vilket hon gjorde och jag kunde knäppa av grimskaftet och gå ut. strax efter gick ajg ut med höet i hagen, nu med en märkligt bister uppsyn och hela ajg var/ är uppfylld av min nya uppenbarelse. Slut med daltandet och smygandet! Hon kom upp direkt och spärrade vägen för mig med sur uppsyn men hon hade inte räknat med den nya matte. Ilsket viftade jag med spöet medan ajg stampade på i samma takt utan att stanna. Fraggeln flyttade sig förskräckt. Även vid höhögen försökte hon. Jag sa bestämt att det här är mitt hö och du kommer bannemig inte hit förrän jag säger så! Uppmärksamt stannade hon på behörigt avstånd och väntade. På vägen tillbaka genom hagen förskte hon igen styra mig men upprörd som jag var så stannade jag inte för nått, viftade och stampade på mot grinden! När jag kom till grinden gjorde hon en lov och stannade en bit ifrån mig. Jag bjöd in henne och gosade lite med henne innan jag gick ut. Jag mockade och innan jag gick in så gjorde jag en inkallning på henne och hon kom glatt OCH stannade på bra avstånd och väntade på lov.
Nu sitter jag här, glad och lycklig över att jag äntligen nått hit. Jag är uppfylld av ett djävlar anama på ett positivt sätt.Jag vet nu att jag inte kommer att dalta med henne, nu får det vara nog. Hon får inte bete sig hur som helst och hon ska respektera oss som sköter henne. Jag vet att ajg inte har varit elak mot henne, jag har gjort det som en bra uppfostrare gör. Tompelomp gjorde det för ett år sedan.
back in school
jag har börjat på ridskola igen, jepp det är sant. Varför? Jo för att jag har ingen häst att rida just nu. Båda mina hästar jobbas just nu i markarbete och långa tyglar. Inget fel i det, jag blir bättre på dom områdena. Men inte kan jag släppa ridningen, får nästan lite panik när jag tänker på det. Så jag bestämde mig för att börja rida på ridskolan igen, få ridtimmar i sadeln och därför hålla igång mig även där. Ganska ny forskning visar på att det egentligen itne finns nått som heter talanger, det handlar om träning och timmar du övar. För att bli expert på något så ska du öva 10 000 timmar.
Det är även nyttigt att sitta på andra hästar och hämta upp nya nycklar och perspektiv. Det största misstag folk gör tror jag är att när de köper sig en egen häst så slutar de på ridskolan. Man blir expert på sin egen häst men utvecklas egentligen inte som ryttare. Men det ligger mer som en fråga om vad man vill med sin ridning. Ser man på de duktigaste ryttarna i världen så har de kommit dit genom att träna massor och rida många olika hästar. Därför har jag valt ridskolan igen.
Nästa del av ridskoleridandet som dyker upp är ju alla orsaker till varför jag slutade på ridskolan. Men på den punkten har jag mognat. Hästarna far inte illa där, åtminstone inte den ridskolan jag rider på. Jag håller inte med om delar av deras hästhållning eller förhållnignar till hästen alla gånger men jag behöver inte heller "rädda världen". Jag har valt att inte tänka på det. Som sagt, hästarna mår bra och far inte illa. Det är en stor skillnad. Jag ahr även valt att vänd andra kinden til när det kommer till diverse privatryttare där egentlgien samma konflikt dyker upp. Hästrna är välfödda, mår bra och jag lägger mig inte i hur folk väljer att rida och förhålla sig till hästen. Jag tar numer ansvar för mig själv och ingen annan. Man kan inte rädda världen, man kan inte heller rädda de som inte vill bli räddade. De som vill ha hjälp hjälper jag gärna.
Jag ahr än så länge ridit fyra lektioner och det är gudaskoj att få rida olika hästar igen! Agneta larsson, som jag ridit för i hela mitt liv, är en under intruktör med känsla för hästen. wohooo!!!!!!
Det är även nyttigt att sitta på andra hästar och hämta upp nya nycklar och perspektiv. Det största misstag folk gör tror jag är att när de köper sig en egen häst så slutar de på ridskolan. Man blir expert på sin egen häst men utvecklas egentligen inte som ryttare. Men det ligger mer som en fråga om vad man vill med sin ridning. Ser man på de duktigaste ryttarna i världen så har de kommit dit genom att träna massor och rida många olika hästar. Därför har jag valt ridskolan igen.
Nästa del av ridskoleridandet som dyker upp är ju alla orsaker till varför jag slutade på ridskolan. Men på den punkten har jag mognat. Hästarna far inte illa där, åtminstone inte den ridskolan jag rider på. Jag håller inte med om delar av deras hästhållning eller förhållnignar till hästen alla gånger men jag behöver inte heller "rädda världen". Jag har valt att inte tänka på det. Som sagt, hästarna mår bra och far inte illa. Det är en stor skillnad. Jag ahr även valt att vänd andra kinden til när det kommer till diverse privatryttare där egentlgien samma konflikt dyker upp. Hästrna är välfödda, mår bra och jag lägger mig inte i hur folk väljer att rida och förhålla sig till hästen. Jag tar numer ansvar för mig själv och ingen annan. Man kan inte rädda världen, man kan inte heller rädda de som inte vill bli räddade. De som vill ha hjälp hjälper jag gärna.
Jag ahr än så länge ridit fyra lektioner och det är gudaskoj att få rida olika hästar igen! Agneta larsson, som jag ridit för i hela mitt liv, är en under intruktör med känsla för hästen. wohooo!!!!!!
