vanimelde

Igår kväll när jag skulle ta in hästarna märkte jag något underligt. natthimlen skimrade och blinkade och det prasslade nyfiket i höet. Jag stod och betraktade mina odjur vid grindhålet, tuggandes på en Mariannegodis. Istället för två svarta vidunder så stod där en svart och en vit. Jaha tänkte jag, nu har trollen varit framme igen. de är kända för sina byten och lån. Hur ofta har de inte lånat grepen av mig för att sedan lämna tillbaka den i ett bedrövligt skick. Tompelomp var som bortblåst och Ylse verkade allmänt förvirrad över detta faktum. Kvar stod en vit springare med skimrande päls och bäcksvarta ögon. Dock uppförde sig bortbytingen bra, följde med in i stallet och åt glatt på det som bjöds. Puh, tänkte jag, det hade varit jobbigt att börja leta grodor och svamp såhär års. Ylse sneglade över krubban på den här nya uppenbarelsen, en lukt av skog och mossa lade sig över stallet. Inte så mycket att göra sa jag högt för mig själv, katten höll med. Jag släckte och strosade sakta upp till huset igen för att ta en tekopp. På morgonen var bortbytningen som bortblåst, istället stod där en Tompelomp med plirande ögon. Gissa vad jag har varit med om sa han.. Jag satte mig i ett hörn och lät honom berätta...

 

jag och gamle Tompelomp i pudersnön. Vi har ju inte haft en sadel på ett tag pga att den behöver stoppas om så jag har antingen ridit med en barbackapad eller med en antik allroundsadel. Allroundsadeln, hur skön den än är, ger mig dock en fantastisk stolsits om jag inte aktar mig. I djupsnön med Tompelomps jättekliv och påbylsad med 30 lager kläder hade jag ingen chans. Men det bjuder jag på!