hårdträning

Under de senaste dagarna har Moa varit på besök och har hårdtränat Ylse och mig i långa tyglar och longeringen.

Det har gått jättebra, ibland har matte blivit en överspänd fiolsträng som glömmer andas och ibland har friesern förvandlats till en ilsken fraggel men överlag så har det gått fantastiskt bra! Berömmen har varit betydligt fler än korrigeringarna. Det är så otroligt nyttigt att ha någon med sig som kan berätta vad som händer för när man står där mitt uppe i en fraggelstrid så är det inte lätt att se saker och ting objektivt. Ylse verkar gilla att jobba på långa tyglar. Longeringen har hon inte riktigt fattat än och blir därför lite frusterad ibland när jag skickar ut henne. Ibland är det jag som spänner mig och jagar upp henne och ger otydliga signaler. Vi måste helt enkelt lära oss att inte jaga upp varandra och på den här punkten är det ju jag som måste vara den vuxna i relationen :)



Vi var även ut på tur ner till sjön med båda hästarna och nYlse fick hälsa på vattnet för första gången. Efter lite beröm så var hon i med två framben och plaskade. Love operant!

Eftersom Ylse inte riktigt får utlopp för sin energi på egen hand så gick vi ut på betet som avslutning och lekte lite tillsammans några minuter. Det är något som jag ska börja  göra mycket oftare nu. Hon behöver det verkligen.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0