vanimelde

Häromdagen träffade jag en trevlig hästmänniska. Dock hade hon en intressant åsikt som etsade fast sig i huvudet på mig. Hon hävdade att hon minsann inte hade en häst, utan en islandshäst. Detta fick mig att börja fundera. Är hästar verkligen så olika?

För mig finns det bara hästar, och precis som oss människor har de olika förutsättningar. En travare kan mycket väl ha mycket bättre möjligheter till en snygg galopp än ett svenskt varmblod. Allt beror på kroppsbyggnad, mentalitet och naturligtvis ryttarens inställning. Jag anser att vi i hästvärlden har väldigt lätt för att bli inskränkta både kring ridning och hästar. Vi har helt enkelt svårt för att tänka utanför boxen. Eller också följer vi traditioner som vi sedan länge glömt bort varför de uppstod och huruvida de egentligen är väsentliga idag. Sen kan ju den blinde se att det ligger viss sanning i en del av traditionerna. Ska man tävla på hög nivå inom dressyr eller hoppning är det i dagsläget en häst av modellen svenskt varmblod som gäller. Deras temperament och kroppsbyggnad är framavlade för detta och bedömningen baseras på deras rörelsemönster. Men hur många ryttare tävlar på den nivån? Hur många ryttare behöver egentligen en häst med Briarkvaliteter och temperament? Upp till nationell nivå finns det många hästraser som skulle göra bra ifrån sig. Rekordet i höjdhopp innehas för övrigt av en Akhal-teke häst. Akhaltekehingsten Absent tog under 60-talet 3 Osguld i dressyr. Ändå är det svenskt varmblod och Holsteinare och liknande som vi ser på tävlingsbanorna. Inget fel på de raserna såklart. Vackra hästar på alla sätt och jag vill inte förringa dom.

Som ägare till en varmblodig travare har jag under åren mött många fördömande kommentarer. En av de mest minnesvärda var det en tjej som sa till mig för några år sedan. Hon undrade vad för sorts häst jag hade varpå jag svarade att jag hade en travare. Åh va synd, du som är så duktigt utbrast hon medlidsamt. Numer äger jag också en frieser. Även där stöter man på intressanta åsikter. Bland annat har jag redan hört att de inte kan galoppera och att de är ouppfostrade och bråkiga vid skoning. Kring friesern finns det också en annan sorts åsikter. Många verkar tro att et är någon sorts gudahäst med extraordinära egenskaper. Visst är de vackra men i ärlighetens namn är det faktiskt bara en helt vanlig häst som pruttar, äter och sover och ibland drar en raid över nejderna.

En vän till mig skulle köpa häst för ett tag sedan. Ett svenskt varmblod skulle det vara eftersom hon ville tävla och alltid haft svenskt varmblod. Under sitt letande fann hon en P.R.E-valack som hon verkligen fastnade för och kände sig trygg med. Trots ett bra pris och det faktum att hon och hästen passade ihop valde hon istället att köpa ett svenskt varmblod som hennes instruktör tyckte bättre om och som hon inte kände sig lika säker med. Instruktören sågade för övrig allt vad P.R.E-hästar hette med åsikter som att de alltid biljarderar, kan inte länga sig osv. Att P.R.E-valacken ifråga inte biljarderade och kunde länga sig alldeles utmärkt togs ingen hänsyn till.

Sensmoralen som jag vill komma fram till är att vi alltid i första hand borde leta efter personlighet och kroppsbyggnad som passar det vi tänkt göra med hästen, inte en specifik hästras eller färg. Vi borde heller inte utgå ifrån att det bara går att göra western med en quarter, skogsridning med travare osv. Vi måste börja lära oss o ställa frågorna vad och varför och börja ifrågasätta traditioner och åsikter kring våra älskade hästar. Kanske kan vi om 50 år se en fjordning i DressyrOS…