vanimelde

Ibland känns det som att man står mitt i en karusell som snurrar omkring dig och du vet inte riktigt hur du ska få stopp på den. Kanske är det bäst att bara åka med och hoppas att man inte blir åksjuk.

Jag har skapat bra rutiner kring in- och utsläpp. Tompelomp går först och sen Ylsepylse. Funkar fantastiskt bra. Nackdelen med rutiner är att avvikelser från rutinerna kan bli hyfsat kaosartade. En sådan avvikelse dök upp häromkvällen. Jag har noterat kaostendenserna förut men man måste ju jobba på sådant och räds därför inte avvikelserna. Dessutom säger de ju att en stor hjärna övervakar kaos… Det var ganska sent, senare än vad hästarna är vana. Tompelomp ville inte in egentligen så han stod och småsurade i ett hörn av hagen. Ylse däremot ville gärna in så jag bestämde mig för att ta henne först. Bra träning o bryta rutinerna lite. När Tompelomp insåg att hon skulle komma in före honom så fick han frustrationsspel a la large och jagade upp sig som bar varmblod kan göra.. Vilket i sin tur jagade upp Ylse till att förvandlas till en frieserbulldozer. Det gick helt ok ändå upp till stallet och in i boxen, sen tog karusellen fart. Tompelomp sprang i hagen så leran yrde. Ylse kom på, väl inne i boxen, att det inte alls gick för sig att vara först inne i stallet och ville ut igen. Däremellan stod jag och höll min plats för glatta livet och försökte stänga boxdörren så hon inte skulle komma ut. Det gick inte så jag ledde ut henne igen och gjorde ett nytt försök, in i boxen igen och en adrenalinkamp om boxdörren. Denna gång vann jag med nöd och näppe. och kunde stänga om bulldozern/fraggeln. Jag pustade ut och gick mot nästa åkattraktion. Tompelomp började med att kasta sig ur hagen med ben åt alla håll. För att i nästa stund i princip springa över mig. Jag skällde lite på honom och han höll avstånd även om han var superfrustrerad och bara studsade runt omkring mig. Sista biten in mot boxen tog han sats likt en greyhound och tokgalopperade in i boxen och kanade i princip in i väggen innan han tvärvände och kastade sig över maten. Med båda hästarna inne stängde tivolit och jag kunde pusta ut. Det här behöver vi träna på, tänkte jag och skrattade lite för mig själv medan jag betraktade mina svarta åkattraktioner. Kanske borde jag ta betalt?

Jag är knappast ensam om att ha en karusell hemma, inte är det speciellt konstig heller. Det är en del av arbetet med djur. Det gäller bara att lösa åkband och se till att ha åksjuketabletterna redo ifall…