vanimelde

 Mitt emellan misären över lera och mörker och glädjen över julmys och glögg så har jag inte hunnit/orkat med hästarna alls. Vi har glott på varandra lite emellanåt, stått o kvallrat över höet och då och då har jag klappat på dom. Trots detta så har de blivit skodda, ja eller Tompelomp iaf, och Ylsepylse verkar högst väluppfostrad. jag har upprepade gånger borstat henne i boxen, detta som tidigare var med en hög insats har nu gått lika lätt som att äta en pepparkaka. Det är kanske det hon har gjort. Vi har till och med gått så långt att vi har lyft på hovar o boxen... på kommando! Jag är rätt säker på att det är på grund av att jag hittat en magiskt klipunkt på henne, som råkar vara väldigt strategiskt placerad på rumpan. Helt plötsligt överväger kliet alla annan tanke på hur läskigt det är att matte står där. Tompelomp å andra sidan, är lika fladdrande som alltid, han flyger fram över lavaleran med ben åt alla håll så fort något rör på sig. Däremellan ser han mest och ser väldigt gammal ut. men hallå.. 21 år!  Han har tappat mycket muskelkilon men nu under jullovet ska jag börja få igång honom igen. han vill verkligen så det är bara att ta sig ur mitt emellan-världen och ta itu med det.